Den brinnande busken

Vi börjar från början. Bereishit/Genesis. Var annars? Något slut finns inte i sikte, ej heller finns någon mening att eskatologisera. Frågan om början rymmer redan mer än vad någon av oss skulle hinna greppa under en livstid.

För det första: Hur ställer vi in skärpedjupet för att alls kunna greppa något som vi kallar en ”början” i det vi kallar Bibeln? Vi kan försjunka i bokens första bokstav (vilket kanske Jon strax kommer in på), eller dess första ambivalenta mening. Vi kan se det första kapitlet skapelsevecka som början, eller två första kapitlens möjligen motstridiga skapelseberättelser, och så vidare – ända till möjligheten att se hela det så kallade ”Gamla testamentet” som en monolitisk ”början” till något som kommer efteråt, vilket åtminstone jag anser vara en rent motbjudande läsning.
Frågan om skärpedjupet kommer vi att bära med oss, och det är min förhoppning att vi kommer hitta eleganta sätt att växla mellan mikro- och makronivåer, allt eftersom det passar var och ens kynne och de enskilda bibelavsnitten, samtidigt som vår läsning förblir synkroniserad.

För det andra: Hur börjar man en blogg? En vånda som Foucault blottar när han tar till orda i sin installationsföreläsning. Han önskar att en namnlös röst funnes där före honom, vilket samtidigt är fallet – i flera bemärkelser. Här på Den Brinnande Busken har redan Joel tagit till orda, som tur är. Hans vackra inledningsinlägg tar avstamp i en personlig bakgrund till läsningen. Det tänker inte jag göra. Försökte jag, är jag rädd att min ömtåligt upprättade tankeram kring hur detta kan inledas skulle svämma över.
Därför börjar jag, lagom försiktigt, med att läsa ett kapitel, och ytterligare ett. Det blir min början.

Rasmus