Av de två skapelseberättelserna så är det den i Genesis 1 som traditionellt omfamnas av feministiska teologer och kristna feminister överlag. I den skapelseberättelsen skapar Gud människan till sin avbild, till man OCH kvinna. Den skapelseberättelse som återges i andra kapitlet i första mosebok, där kvinnan skapas ur mannen, har istället fått fungera som metonym för Bibeln som upprätthållare och stöttepelare för patriarkatet. Om man anser att kvinnan skapades ur mannen, som i Genesis 2, kommer kvinnan alltid att vara en andrasortering eftersom hon är skapad av mannen och således är en halv man. Så kristna feminister tenderar att omfamna den första skapelseberättelsen och ignorera den andra, medan icke troende feminister bara ser den andra skapelseberättelsen och då som ett bevis för Bibelns ruttenhet.
Men det är värt att stanna upp vid denna andra skapelseberättelse. Den första berättelsen innebär att gud både är man och kvinna eftersom avbilden av gud är både man och kvinna. Detta ställer givetvis de båda könen på en någon form av jämlik plattform, men å andra sidan så innebär det att uppdelningen mellan man och kvinna alltid har existerat och därmed också är evig; det var så människan skapades. Det måste existera både män och kvinnor, skillnaden fanns från början och människan har aldrig existerat utan den skillnaden. I den andra berättelsen existerar först bara man utan kvinna.
För att hitta en annan förståelse och försöka se skapelseberättelsen i Genesis 2 från ett annat håll så skulle man kunna utgå från Butler; inte bara genus utan även kön är socialt konstruerat.
Om människan samtidigt skapades till man och kvinna, som i Genesis 1, så är inte könet socialt konstruerat, könen blev till samtidigt som människan. Den andra skapelseberättelsen däremot berättar och bekräftar att kön är en konstruktion. Enligt berättelsen i Genesis 2 existerade först endast en typ av människa och den människan kallades man. Det är inte svårt att föreställa sig att, även om man när denna berättelse nedtecknades valde att kalla denna enda typ av människa för just man, det under denna tid existerade människor med både XY och XX kromosomer, men att denna skillnad inte tillskrevs någon som helst betydelse. Det uppenbara, könsorganen, sågs inte som något annat än olika utseende såsom hårfärg eller längd. Det är först efter en viss tid, och med första moseboks tidsperspektiv kan det vara svårt att veta hur lång den tiden var, som man börjar sortera upp människor i två kategorier; män och kvinnor. Först då konstrueras eller skapas kvinnan. Den ursprungliga paradisiska tillvaron var i sådana fall inte kategoriserad efter varken kön och genus.
/joel
