Den brinnande busken

I sitt ytterst intressanta inlägg om pluralitetens singularitet skriver Jon:

I det andra kapitlet behandlas ordet adam som ett allmänbegrepp ända fram till att han ska ge namn åt jordens alla djur. Från och med att adam ger namn åt alla djuren blir också Adam ett egennamn.

Tolkningen är intressant, men jag betvivlar att den är så självklar i hebreiskan. I min engelsk-hebreiska Torah i översättning av Harold Fisch (utgiven 1967 och godkänd av Israels överrabbinat) finner jag alls inga nämnanden av “Adam” som egennamn. Faktiskt inte heller i Bibel 2000. I bägge översättningarna fortsätter ordet “adam” att översättas till “mannen”.
Däremot blir Adam ett egennamn i 1917 års svenska bibelöversättning, men först i Genesis 3:17, det vill säga efter det så kallade syndafallet.
Finns det någon annan översättning där transformationen från artbeteckning till egennamn sker i samband med namngivningen av djuren?

Vill bara få fråga utredd eftersom den kom upp när vi möttes häromkvällen. Väntar ett litet tag med att dra slutsatser.