Jag är lite tveksam till att tala om “paradiset“. Även om det kanske inte finns något formellt fel i att använda detta ord för att beteckna Edens lustgård, har det numera alltför starka konnotationer till tankar om ett liv efter detta. Sådant grumlar bara förståelsen av det specifika med Eden, vilket åtminstone jag i hög grad tycker mig hitta i dess geografi.
Om skriftens första kapitel kretsar kring veckodagarna sju, orienterar sig det andra kring väderstrecken fyra. Inte så att en skapelseberättelse handlar om tiden och nästa om rummet, men det är ändå i berättelsen om Eden som en horisontell geografi upprättas.
De fyra väderstrecken är väl också i både äldre och i någon mening självklarare än valet att dela in tiden just i sjudagarsperioder. Ändå bör vi kanske inte glömma bort exemplen på alternativa axlar för mänskliga kulturer att orientera sig efter – exempelvis uppströms/nedströms för de som bott utmed en betydelsefull flod, inklusive de gamla egyptierna.
I jämförelse med dessa företräder fyrhetens geografi någonting mer universellt. Samtidigt är det just floder som rinner i fyra riktningar ut från Edens enade källa!
Förvisso, det nämns aldrig att floderna rinner mot just öst, syd, väst och nord. I stället erbjuds vi någonting mycket mer tolkningsbart: Pison, Gihon, Tigris, Eufrat. Pison sägs omgärda det svårplacerade landet Havila, medan Gihon sträcker sig runt Kush – ett land som ofta har översatts till “Etiopien” (i t.ex. såväl Septuagintan som i King James-bibeln).
Hur man än pusslar, blir det i slutändan svårt för att inte säga omöjligt att hitta en geografisk plats där Eden skulle kunna ha legat. Men varför skulle Eden vara en geografisk plats? Vi läser att Eden planteras österut, men samma hebreiska ord kan ha såväl den rumsliga betydelsen “österut” som de tidsliga “före”, “uråldrig”…
Alan Millard polemiserar i sin korta med kärnfulla artikel “The Etymology of Eden” (Vetus Testamentum, vol. 34, 1984) mot vissa tolkningar som etablerades av tyska filologer under 1800-talets sista decennier, då det tydligen var särdeles populärt att försöka hitta babylonska influencer i Genesis. Enligt honom bör “Eden” inte hänföras till ett sumeriskt låneord betecknande ett stäppland väster om Eufrat, utan till den semitiska ordstammen ‘dn. Ett ord som betecknar lyx, överflöd.
En tolkning som gjorts av detta är att Eden helt enkelt representerar människans liv som samlare, i en “enklare” tid innan hon började bruka jorden. Om vi däremot avstår från att göra en hård historicering och i stället kopplar samman Edens ur-överflöd med dess skamlösa nakenhet…?
Icke att detta tillstånd av brist på brist skulle präglas av fullständig harmoni. Som Jon skrev, vankar Adam av och an mellan livets träd och kunskapens.
“Every problem is in a certain sense a problem of the use of time” (Bataille).
Stannar där. Vi får se.
/ Rasmus
njoojn sade
Ett par tankar:
De två olika synerna på Edens tidslighet är ett karaktärstest. Är Eden det som varit, eller det som skall komma?
Kanske introduceras ytterligare en form för distribution av ting i rummet; kön. Djuren radas upp för att namngivas av Adam. “Du är en Åsna. Du är ingen åsna; du är en Häst. Du är ingen häst; du är en Giraff”.
1 flod +2 träd +4 floder =7
Jon
Guldet, flödet och tiden « Den brinnande busken sade
[...] har tidigare tolkat Eden som en överflödets plats. Jag undrar dock om just ordet överflöd är en lämplig beskrivning. En rimlig tolkning är att [...]
Jag och du? Du i mig? « Den brinnande busken sade
[...] har tidigare skrivit om fyrheten; om hur upplevelsen av att rummet sträcker ut sig åt fyra håll introduseras [...]
Över flödet « Den brinnande busken sade
[...] är · Arkiverad under Eden, genesis, geografi Joel har kritiserat synen på Eden som en överflödets plats och snarare velat fokusera på flödet. Vi kanske har varit för snabba med att sätta [...]
Poros Eros och Penia « Den brinnande busken sade
[...] som den princip som får oss att skjuta upp, hushålla med och kultivera njutningen. Precis som i Bataillecitatet längre ner så är “alla problem en fråga om tid”, Eros är mer specifikt det som [...]
Lustgården räddad från dammbyggen « Den brinnande busken sade
[...] En kort rekapitulation av hur frågan om Eden och överflödet hittills har vecklat ut sig: Rasmus tolkar Eden som överflöd och tänker sig tillvaron i lustgårdet som präglat av överflöd. Joel [...]