Flödet rensar ur här på den brinnande busken. Punkterade och utskitna tas de förstoppade drömmerierna om sex och penetration i lustgården med av strömmen. Livet i lustgården definieras av flöden mellan och genom kroppar.
Jag får lite däligt samvete över hur de stackars Jeziderna fått tjäna som kuriosasamling men Maria Anholm återberättar i Jesidkurderna en historia som drar resonemanget till sin spets:
Påfågelns ängel frågade Adam: Har du ätit av säden? Denne svarade: Nej, ty Gud har förbjudit det. Den andre sade: Ät, det gör dig gott. Men då Adam hade ätit, svällde hans mage upp och änglarna fördrev honom från Eden, för att han inte skulle förorena paradiset. Påfågelns ängel, hans rådgivare, lämnade honom ensam att lida rådlös. Han kunde inte följa det naturliga behovet emedan hans kropp var så fullkomlig att den inte hade någon öppning. Gud sände då av medlidande storken, som genom att hacka hål förlöste Adam ur trångmålet. Därför är storken mänsklighetens första välgörare
Det är mycket här som motsäger vår text, dock inte det mest i ögonen fallande om säden som kunskapens frukt; Traktat Berachoth i Talmud säger: ”R. Judah says it was wheat, since a child does not know how to call ‘father’ and ‘mother’ until it has had a taste of corn” Det viktiga för oss är att se vart den här typen av anala drömmerier leder, eller snarare inte leder.
Ett till, uppenbart argument mot tanken att Eva och Adam inte skulle ha förstått att lustgården har en utsida är att Adam kommer utifrån. Han är satt i lustgården för att bruka och vårda den. Då när han och Eva var ett. Eva urskiljdes i Eden. Minns de hur han sprang på slätten? Minns hon hur de sprang? Kanske minns ingen av dem sin tidiga ungdom, kanske minns bara Adam. Erfarenheterna från slätten är onödiga i lustgården. Blir de rastösa ibland? Fingrar de på muren? Drömmer de om storkar?
/Jon
