Vi har tidigare berört skill nad er na mellan de två skapelseberättelserna. Joel tar här nedan upp den intressanta frågan om kapitelindelningarna; ett par ord om båda sakerna:
Genom att dela av texten ”mitt i” och låta sabbaten inleda det andra kapitlet har man delvis lyckats skyla över gränserna mellan de två motsägelsefulla skapelseberättelserna. Den naturliga avdelningen mellan de två (?) texterna är annars att låta nästa stycke börja med formuleringen ”Detta är berättelsen om hur himmel och jord skapades” som sägs förekomma tio gånger i genesis och då alltid som en inledning till någonting som skall komma; ofta stamtavlor.
Det är intressant att Bibel 2000 driver harmoniseringen ännu längre genom att sätta rubriken ”Människan i Edens trädgård” efter raden ”Detta är berättelsen om hur himmel och jord skapades” så att den känns som en avslutning på den första berättelsen i stället för den inledning till det kommande som den är.
Vi har ju här över huvud taget inte berört fyrkällehypotsen som varit det dominerande paradigmet inom den textkritiska bibelforskningen sedan 1800-talet. Jag passar på att skriva ett par ord om den så att säga för formens skull: Forskarna tycker sig utifrån stilistiska skillnader och användningen av olika namn på Gud kunna urskilja fyra huvudkällor till moseböckerna: Jahvisten, Elohimisten, Prästskriften och Deuteronomium. Dessa ska sedan ha redigerats ihop till moseböckerna. Författaren till den första skapelseberättelsen kallas ”Elohimisten” och författaren till den andra, som vi läser nu ”Jahvisten” efter de gudsnamn de använder.
Efterhand har hypotesen blivit mer och mer invecklad och detaljerad; vissa stycken anses visa särdrag från flera olika ”författare” och vara ihopredigerade rad för rad från två eller tre olika källor. Jag har över huvud taget inte satt mig in i hypotesen men här någonstans börjar jag bli tveksam; När man förklarar att de stilistiskt särskilda block som man tagit som grund för sitt resonemang inte alls är ”rena” med att ”Redaktören var listigare än så” tycker jag att det börjar lukta cirkelresonemang.
Det kan ju hända att vi får tillfälle att återvända till fyrkällehypotesen under resans gång. Kanske har de rätt men åtminstone mig lämnar teorin ganska kall. Till att börja med så intresserar jag mig mindre för hur Bibeln skrivits än för hur den lästs. Om jag någon gång kommer att närma mig fyrkällehypotesen så är det nog inte för att bedöma några sanningsanspråk och kanske snarare för att se vad den kan säga om författarna till hypotesen än till bibeln. Men ändå: man måste ändå ha lite respekt för en hypotes som bygger så fina scheman som det här ovan som jag saxat från Wikipedia. Är det någon annan som kommer att tänka på Sefiroth?
/Jon
