Arkiv för översättnin

Medan vi sov

mars 7, 2008 vid 12:07 e m · Arkiverad under Adam, Eden, Eva, Platon, genesis 2, kön, mänskligheten, samtida, översättnin

Tzela

Då försänkte Herren Gud mannen i dvala, och när han sov tog Gud ett av hans revben och fyllde igen hålet med kött.
Av revbenet som han hade tagit från mannen byggde Herren Gud en kvinna och förde fram henne till mannen.

Två berömda artister sägs ha låtit operera bort revben: Cher för att se mer kvinnlig ut (!) och Marilyn Manson för att kunna suga av sig själv. Världen har chockerats över vad de gör med sig själva och första antydan till sexskandal har fått oss att fokusera på deras kroppar. Tänk om vi vänt bort vår blick från det som är viktigt; revbenet, vad hände med det? Kan det vara så att den enkla burkhomonculuuns tid är förbi och att eliten nu hittat ett annat sätt att slippa toppens ensamhet?

Att översätta är alltid att göra val. Traditionellt har det hebreiska ordet ”tzela” översatts till ”revben”. Detta är inte ett helt självklart val, i de flesta förekomster av ordet betyder det istället ”sida”, som till exempel i 2 mos. 26:20 där det talas om tabernaklets ”tzela”. En alternativ och lika giltig översättning skulle alltså vara:

Då försänkte Herren Gud mannen i dvala, och när han sov tog Gud en av hans sidor och fyllde igen hålet med kött.
Av sidan som han hade tagit från mannen byggde Herren Gud en kvinna och förde fram henne till mannen.

Detta sätter ju kvinnans förhållande till mannen i ett helt annat sammanhang. Författarna till Bereishit Rabbah från de första århundradena verkar verkar ha förstått ordet just så, som sida. Eftersom Rabbahn inte finns översatt i sin helhet (?) får vi nöja oss med att citera hänvisningen i Rashis bibelkommentar:

of his sides Heb. מִצַּלְעֹתיו, of his sides, like (Exod. 26:20):“And for the side (וּלְצֶלַע) of the Tabernacle.” This coincides with what they [the Rabbis] said: They were created with two faces. — [from Gen. Rabbah 8:1] See also Eruvin 18a, Ber. 61a.

Ur-Adam skulle alltså haft två ansikten? Det liknar vad Aristofanes säger om människans ursprung i Platons Symposion:

På den tiden fanns nämligen också androgynen som såväl till utseende som till namn utgjorde en förening av de båda könen, det manliga och det kvinnliga. Nu finns androgynen inte kvar annat än som ett skymfligt namn. Dessutom var varje människa alldeles rund till sin skapnad, så att rygg och bröst bildade en cirkel. Armar hade hon fyra och lika många ben samt två alldeles likadana ansikten på en cirkelrund hals, en gemensam hjässa till de två motsatta ansiktena, fyra öron, två könsdelar samt allt det övriga i samma mån därefter. Hon gick upprätt alldeles som nu och kunde gå åt vilket håll hon behagade.

Dessa urmänniskor ska ha varit ”fruktansvärda i kraft och styrka” och ”stormodiga till sinnelaget” och det till den grad att de försökt stiga upp till himlen för att överfalla gudarna. Allt detta till stort bryderi för Zeus som inte ville gå miste om människornas dyrkan och offer genom att blixtslungande förgöra dem. Till sist skall Zeus dock ha funnit på råd genom att klyva dem ”så som man klyver ägg med hårstrån” så att de på så sätt inte bara blev svagare utan också fler. Skulle vi fortfarande envisas med fräckheterna så hotar han dessutom klyva oss en gång till!

En sista pikant detalj; dessa urmänniskor ska som sagt ha haft tre kön, vilket enligt Platon förklarar alla de olika typer av dragningar vi har till varandra:

De män som utgör halvparten av det slags dubbelväsen som dåförtiden kallades androgyn älskar kvinnor, och de flesta äktenskapsförbrytare tillhör detta släkte. Alla de kvinnor som älskar män och är otuktiga stammar från detta släkte. De kvinnor åter som är halvparten av en kvinna, de frågar föga efter män utan vänder sig mera till kvinnor, och tribaderna stammar från detta släkte. De som är halvparten av en man trår efter det manliga.

Kanske finns det ännu fler sätt att tolka bibelstycket. Det sägs visserligen tydligt att det är kvinnan som skapas men kanske går det att se förbi könen. Den nyskapade får namnet Eva. Eva betyder liv. Vad blir då kvar, vad har Liv utskiljts ifrån? Kunskap?

Jon

Kommentera

Kapitelindelningar och hypoteser

oktober 20, 2007 vid 3:52 e m · Arkiverad under Fyrkällehypotesen, genesis, genesis 1, metabibliskt, översättnin

Vi har tidigare berört skill nad er na mellan de två skapelseberättelserna. Joel tar här nedan upp den intressanta frågan om kapitelindelningarna; ett par ord om båda sakerna:

Genom att dela av texten ”mitt i” och låta sabbaten inleda det andra kapitlet har man delvis lyckats skyla över gränserna mellan de två motsägelsefulla skapelseberättelserna. Den naturliga avdelningen mellan de två (?) texterna är annars att låta nästa stycke börja med formuleringen ”Detta är berättelsen om hur himmel och jord skapades” som sägs förekomma tio gånger i genesis och då alltid som en inledning till någonting som skall komma; ofta stamtavlor.

Det är intressant att Bibel 2000 driver harmoniseringen ännu längre genom att sätta rubriken ”Människan i Edens trädgård” efter raden ”Detta är berättelsen om hur himmel och jord skapades” så att den känns som en avslutning på den första berättelsen i stället för den inledning till det kommande som den är.

Vi har ju här över huvud taget inte berört fyrkällehypotsen som varit det dominerande paradigmet inom den textkritiska bibelforskningen sedan 1800-talet. Jag passar på att skriva ett par ord om den så att säga för formens skull: Forskarna tycker sig utifrån stilistiska skillnader och användningen av olika namn på Gud kunna urskilja fyra huvudkällor till moseböckerna: Jahvisten, Elohimisten, Prästskriften och Deuteronomium. Dessa ska sedan ha redigerats ihop till moseböckerna. Författaren till den första skapelseberättelsen kallas ”Elohimisten” och författaren till den andra, som vi läser nu ”Jahvisten” efter de gudsnamn de använder.

Efterhand har hypotesen blivit mer och mer invecklad och detaljerad; vissa stycken anses visa särdrag från flera olika ”författare” och vara ihopredigerade rad för rad från två eller tre olika källor. Jag har över huvud taget inte satt mig in i hypotesen men här någonstans börjar jag bli tveksam; När man förklarar att de stilistiskt särskilda block som man tagit som grund för sitt resonemang inte alls är ”rena” med att ”Redaktören var listigare än så” tycker jag att det börjar lukta cirkelresonemang.

moderndocumenthypothesis.jpg

Det kan ju hända att vi får tillfälle att återvända till fyrkällehypotesen under resans gång. Kanske har de rätt men åtminstone mig lämnar teorin ganska kall. Till att börja med så intresserar jag mig mindre för hur Bibeln skrivits än för hur den lästs. Om jag någon gång kommer att närma mig fyrkällehypotesen så är det nog inte för att bedöma några sanningsanspråk och kanske snarare för att se vad den kan säga om författarna till hypotesen än till bibeln. Men ändå: man måste ändå ha lite respekt för en hypotes som bygger så fina scheman som det här ovan som jag saxat från Wikipedia. Är det någon annan som kommer att tänka på Sefiroth?

/Jon

Kommentera